I Sverige har vi minsann inga uteliggare! Hur Aluma blev Aluma, del 1.

 

Efter studenten flyttade jag till Frankrike. Jag blev kvar där i tio år och jag skröt ofta: I Sverige har vi minsann inga uteliggare!

När jag flyttade hem 1996 var Sverige förändrat. Visst hade jag läst om krisen på 90-talet, men det var först nu jag insåg vidden av de ekonomiska neddragningarna och förändringarna.

När jag flyttade till Stockholm mötte jag hemlösa män och kvinnor som sålde Situation Sthlm, tiggare i tunnelbanan. Jag chockades av hur tydlig den sociala utslagningen var i gatubilden och frågade mina vänner: Har ingen protesterat?

Om någon fransk politiker genomfört det som genomförts hade fransmännen stängt ner landet i protest. Säga vad man vill om fransoserna, men jisses vad de kan protestera! De tror fortfarande att de kan stoppa och förändra beslut som de menar försämrar deras livsvillkor.

Efter några månader i Stockholm såg jag två tjejer på TV. Det var Jessica Blom och hennes syster Mimmi som skulle ha fest för hemlösa. De tyckte att situationen för hemlösa i Stockholm var förfärlig och tyckte att en julfest skulle pigga upp. Jag ringde SVT och fick deras nummer.

I tre dagar var det fest på Den Andalusiska Hunden. Vi hade många fördomar gentemot hemlösa, fördomar som kom på skam. Direktnumret till väktare behövdes inte. En enda dispyt uppstod och den killen lyfte killarna själva ut. Ja, just det killarna. De hemlösa kvinnorna lyste med sin frånvaro under julfesten.

Andra dagen stod jag nere i köket och bredde mackor som vi skulle dela ut på Centralsationen lite senare. Några andra volontärer kom ner med en kille som önskade låna restaurangens personaldusch. Efter tio minuter av forsande vatten börjar vi titta lite undrande på varandra. Enligt våra fördomar var alla hemlösa beroende av droger. Tänk om han tar droger därinne och tänk om han tar en överdos.  Vi knackar på dörren till duschrummet, utan att få svar. Efter några minuter knackar vi igen. Då hojtar killen där inne att han snart är klar. När han kommer ut ser det ut som om han varit en heldag på Spa, så renskrubbad är han.

– Ah, en sån skulle man ha varje dag, utbrister han.

De flesta av oss har möjlighet att duscha så ofta vi önskar och tar det för givet. Jag ska inte påstå att jag är tacksam varje gång jag duschar, men jag klagar definitivt mindre sedan jag börjat umgås med män och kvinnor som lever i hemlöshet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *