Med jorden som bolster 

 

Natten gör entré och säger farväl till dagen

Tårar rinner på hus och träd

Och människor

 

Mina påsar är tunga

Tunga att bära – som ett dåligt samvete

 

Det är kallt av himlens tårar

Jag skyndar trots mållöshet och påsars tyngd

Mot hemmet – där jorden får bli bolster

Och en trasig tidning leka satin

 

Under trappan till ungdomsgården

i Lorensborg finns inga lampor

Sovsäcken luktar av misslyckande

Eller kanske den stinker av påbjuden misär

 

Där nere i stanken finner jag ro

Där är jag för stunden trygg – som jag brukar

Där under kommer jag att dö

Om än bara lite – som jag brukar

 

Jag säger god natt himmel

God natt dina tårar

Jag säger god natt till mig själv  – som jag brukar

 

TEXT: LARS FOHRMAN

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *