Tredje steget från botten, sommaren ´68.

 

Sommaren ´68 var som vilken sommar som helst, med några få undantag. Studentrevolterna avlöste varandra ute i Europa och här hemma var det testosteronet som gjorde revolt. Åtminstone vad gäller denne då tolvårige spoling. Flickorna hade blivit något annat än dumma retstickor och lekkamraterna började bytas ut mot polare.

Jag inser nu vid fyllda 58 att jag var tidigt inne i puberteten. Det kändes inte längre meningsfullt att leka, pretentionerna på äventyr hade höjts avsevärt. Nu var det inte längre indianer och vita som gällde utan pågastreck i den högre rangordningen. Äventyr som allt oftare drabbade mina medmänniskor och då inte minst mina kära föräldrar. detta äventyr hade fått den formella beskrivningen “Ringa stöld, utan nämnvärd åtgärd”. Det gick några månader tills jag gjorde mitt livs största brott och misstag.

En kille i det nya gänget hade kommit över en flaska med för mig tämligen okänt innehåll. Det var thinner. Om man hällde lite på en tygtrasa och andades in ångorna blev man tydligen påverkad. Detta tyckte jag var skoj, för samtidigt växte jag ifatt de andra grabbarna i sniffgänget. De var tre, fyra år äldre än mig.

Rent mentalt hade jag närmat mig “de stora pågarna” och kände mig ganska tillfreds med livet. Så när som samvetet inför mina föräldrar. Jag luktade “stark i andan” som min mor valde att uttrycka det. Mor och far undrade naturligtvis vad som stod på. Jag svarade bara lite slött “inget särskilt”.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *